Käftisbesök och snöoväder!
Har idag haft en hyffsat slapp men ändå trökig skoldag. Dagen avslutades med ett besök hos käftis/tandläkaren. Blev hyllad för min rena och prydliga mun men jag hade trots att jag sliter med tandtråd, flourtabletter och två sorters tandborstar varje dag påbörjat hål på ett ställe. Ett litet jävla hål höll det på att bildas men jag ska få komma tillbaka i augusti eller september och kanske då laga. Fick också veta att jag nu har inlett mitt sista år med fri tandvård. Känns lite tufft att få veta att man härdanefter kommer få pynta ut cirka 500 spänn för bara en enda jäkla undersökning! Jäkla rån det där med tandvård. Är därför extra glad över att jag valde att skaffa min lilla räls ändå...
Promenaden hem från käftis kändes lång men var ändå ganska mysig. Jag blir lite nostalgisk när jag går omkring och snöflingor bredvid mej sakta singlar ner mot marken. Då tänker jag själv på när jag var liten och lekte ute i snön, byggde snögrottor, snölyktor som mamma bara var tvungen att titta på när de var klara och alla pulka åkturer det har blivit. Vi hade ändå en jäkla massa snö nere i Göteborg under min uppväxt, nu existerar inte vintern där nere. Jag minns att jag och kompisarna var ute jättelänge och åkte pulka och snowracer, ända tills det blev mörkt och mamma kom och ropade att det var dags att komma in. När jag kom in ville jag alltid ha varm choklad och min mysiga sidenpyjamas, sexigt värre!
Nu leker man inte längre, nu ska man vara allvarlig. Jag kan inte låta bli att inte vilja bli vuxen ibland. Jag känner sån ångest inför studenten och kan inte riktigt tycka att det ska bli asskönt att slippa Vasaskolan. Tänk alla människor man tar för givet, att de alltid ska finnas där och alltid vara ens vän. Studenten säger alla är slutet på något men början på något annat. Slutet på något låter så sorligt tycker jag...
Nästa år har jag ingen aning om vart jag befinner mej. Kanske bor jag kvar här, i Karlskrona, utomlands eller så är jag tillbaka i Göteborg. Jag vet inte och jag vill inte heller tänka på det för mycket. Många ser mej som en glad och positiv person men det här med en eventuell flytt gör mej jätteledsen eftersom jag vet hur svårt jag kommer ha för att lämna allt det jag tycker att jag har här! Jag vill inte behöva säga "hej då", typ vi ses aldrig igen. Hatar det där med farväl. Varför blir man så fäst vid saker och ting?
Tänk att behöva lämna både kompisar och familj, usch vad sorligt.
Något annat som är sorgligt är att jag har geografiprov imorgon och jag har som vanligt prioriterat galet och har inte ens börjat plugga. Kan kanske skylla på att jag just nu har för många tankar i mitt huvud så fakta om näringsliv inte riktigt får plats i min lilla skalle.
Måste ta tag i plugg och försöka tänka ut vad framtiden kanske har i sitt sköte för min del!
Det där lät väl djupt?
Ha det så bra alla =)
Promenaden hem från käftis kändes lång men var ändå ganska mysig. Jag blir lite nostalgisk när jag går omkring och snöflingor bredvid mej sakta singlar ner mot marken. Då tänker jag själv på när jag var liten och lekte ute i snön, byggde snögrottor, snölyktor som mamma bara var tvungen att titta på när de var klara och alla pulka åkturer det har blivit. Vi hade ändå en jäkla massa snö nere i Göteborg under min uppväxt, nu existerar inte vintern där nere. Jag minns att jag och kompisarna var ute jättelänge och åkte pulka och snowracer, ända tills det blev mörkt och mamma kom och ropade att det var dags att komma in. När jag kom in ville jag alltid ha varm choklad och min mysiga sidenpyjamas, sexigt värre!
Nu leker man inte längre, nu ska man vara allvarlig. Jag kan inte låta bli att inte vilja bli vuxen ibland. Jag känner sån ångest inför studenten och kan inte riktigt tycka att det ska bli asskönt att slippa Vasaskolan. Tänk alla människor man tar för givet, att de alltid ska finnas där och alltid vara ens vän. Studenten säger alla är slutet på något men början på något annat. Slutet på något låter så sorligt tycker jag...
Nästa år har jag ingen aning om vart jag befinner mej. Kanske bor jag kvar här, i Karlskrona, utomlands eller så är jag tillbaka i Göteborg. Jag vet inte och jag vill inte heller tänka på det för mycket. Många ser mej som en glad och positiv person men det här med en eventuell flytt gör mej jätteledsen eftersom jag vet hur svårt jag kommer ha för att lämna allt det jag tycker att jag har här! Jag vill inte behöva säga "hej då", typ vi ses aldrig igen. Hatar det där med farväl. Varför blir man så fäst vid saker och ting?
Tänk att behöva lämna både kompisar och familj, usch vad sorligt.
Något annat som är sorgligt är att jag har geografiprov imorgon och jag har som vanligt prioriterat galet och har inte ens börjat plugga. Kan kanske skylla på att jag just nu har för många tankar i mitt huvud så fakta om näringsliv inte riktigt får plats i min lilla skalle.
Måste ta tag i plugg och försöka tänka ut vad framtiden kanske har i sitt sköte för min del!
Det där lät väl djupt?
Ha det så bra alla =)
Kommentarer
Postat av: Elin
du är ändå bäst frida!
och jag lovar vi ska fixa så att vi alla håller kontakten, eller iaf med dom man vill ha kvar!
Postat av: Frida
Tack sötnos! Lova att vi håller kontakten... Ses imorgon, längtar till scones myset =)
Trackback
