Det Är Det Lilla Som Gör Det...
Idag och igår har jag haft lite smått "Tyck Synd Om Mig" dagar...
Känner att jag tyvär håller på att bli sjuk, känns som sämsta möjliga tajming. Kroppen känns piss och igår så fick jag en känsla av att jag var den mest ensamma människa i världen. Jag fick ett litet ryck och gav mig ut på en promenad för att tänka på något annat. När jag var på väg tillbaka mot huset så släcktes alla gatlampor och det blev helt svart. Såg inte ens vägen framför mig och hjärnan började såklart spela mig en massa spratt. Fick för mig att det stod någon bakom det trädet eller att någon gick bakom mig. Efter ett tag när mina ögon vant sig vid mörkret så såg jag hur tjock dimman låg över Landvetter och att det faktiskt bara var jag som var ute och promenerade klockan 01.00 en onsdagskväll/natt. Trots att jag hade känt mig så ensam innan så kändes det så avkopplande att det var alldeles tyst och stilla omkring mig. Musiken från iPoden och mina egna tankar var det enda som hördes i den tysta, svarta natten.
Idag har jag sovit väldigt länge och försökt börja packa inför min Gävle resa. Gick väl sådär så jag och bestämmde oss för att åka och strosa i affärer i stället. Efter några små inköp så blev det faktiskt middag på MAX, inte fy skam om ni frågar mig. När jag kom hem såg jag att Elin hade ringt så jag ringde upp henne och vi pratade i över en timme. Fast vi bor så långt ifrån varandra så är det skönt att veta att man oavsett avstånd alltid kan nå varandra och prata ändå. Vi pratade om allt möjligt, speciellt om saker man aldrig kan prata om med killar. Killar förstår inte en del saker och ska jag vara ärlig så är det nog bäst att bara acceptera detta faktum. En del saker ska man helt enkelt prata om med sina tjejkompisar och inte blanda in det motsatta könet över huvud taget. Trots att jag kände mig lite nere idag så fick vårat lilla samtal mig på mycket bättre tankar, det är ju faktiskt små saker som detta som kan göra den allra största skillnaden!
Puss och Kram =)
