E du go eller?

Sitter här, nyss hemkommen från akuten med min kära mamma. Hon skulle leta efter skolfoton på mej i våran byrå i hallen. Byrån har en stor tung lucka som man kan fälla upp och låsa med en nyckel. Luckan stod uppe olåst och mamma kollade i understa lådan. Pang! och mamma den stackarn fick luckan och nyckeln rakt i huvudet så det blev ett stort hål och blodet bara sprutade. Jag torkade blod från mamma och Peter fick köra henne till akuten. Som tur var gick det snabbt för henne att få komma in till en läkare och efter tio minuter var hon ute i väntrummet igen. Hålet var "limmat" som läkarn sa och vi kunde åka hem igen. Usch vad sjukhus är obehagliga men ack så nödvändiga! Stackars lilla mamma min som tack vare sitt jävlar anamma tänkande skulle behöva åka upp till akuten med blod på hela sig. Har nog aldrig sett så mycket blod på en och samma gång, och aldrig så mycket från ett så litet sår.

Vid sådana här tillfällen tänker jag alltid på hur skört livet faktiskt är. Hur lätt det kan tas ifrån oss och att vi måste försöka leva varje dag som om det vore den sista. Nu ska jag göra något som jag aldrig hade gjort på min sista dag i livet nämligen göra ett engelska test och plugga till provet på torsdag. Livet suger verkligen ibland!